Piperskas historia och styrelse

Piperskas historia


 

Gustav Piper var född 1772 och son till Carl Gustav Piper och hans hustru Hedvig Katarina Ekeblad (Hedvigs mor var Eva De la Gardie) Greve Gustaf Piper gifte sig 1798 med den unga Jaquette Eleonora Du Rietz som var född 1781 och dotter till friherre Anders Rudolph Du Rietz av Hedensberg och Charlotta de Geer. Innan Jaquette blev grevinna och mor till fem barn, var hon hovfröken hos hertiginnan av Södermanland, Hedvig Elisabeth Charlotta. 



År 1812 dog grevens mor grevinnan Hedvig Piper (född Ekeblad). Gustaf ärvde då säteriet Mariedal. Med detta arv följde också plikten att ta hand om fattiga och sjuka – en uppgift som Jaquette tog till sig med stor glädje. Det finns många berättelser om Gustaf och Jaquette. Greven ska ha varit mycket hård mot sin hustru, han skildras ofta som en sträng husbonde, make och far. Han ska heller inte ha varit särskilt förtjust i Jaquettes engagemang för de sjuka och svaga – åtminstone inte förrän Jaquette dog, endast 35 år gammal. 
Men när greven plötsligt förlorade sin hustru förändrades hans inställning däremot radikalt. Jaquette avled efter en tids sjukdom i augusti 1816. Först då insåg Gustav hustruns värde och förstod hur viktig hon varit för många fattiga och sjuka i bygden. Det sägs att det inte bara var sorg och saknad som styrde hans välgörenhetshandlingar efter hennes död – han ska också ha känt ånger. Gustaf Piper lät grunda en välgörande stiftelse i Lundsbrunn i sin hustrus namn Jaquette Du Rietz lasaretts- och fattigförsörjningsinrättning. 

Den balsamerade hustrun 
Hans sorg tog också andra märkligare uttryck. Efter jordfästningen tog han hem sin hustru igen och liket av Jaquette placerades i ett rum på Mariedals slott – något som på sin tid väckte både förvåning och förargelse bland ortsborna. Under den tiden lades också grunden till många mystiska legender om greve Piper. Han ska ha läst högt för sin balsamerade hustru, han ska ha tagit med henne ut på utflykter … Vad som är sant får vi aldrig veta. 
Sant är dock att landsfiskalen i Skaraborg år 1818 anmälde till Konungens Befallningshavande att greven på Mariedal sades ha sin balsamerade hustru i slottet. Detta, menade landsfiskalen, stred mot kyrkolagen. Trots detta lät konungen den 4 november samma år meddela bifall till grevens anhållan om att biskopen i Skara skulle inviga ”den särskilda platsen” på Mariedals slott som gravkor under förutsättning att paret Piper begravdes gemensamt i samband med Gustafs frånfälle. 

Själv flyttade Gustaf 1818 till Villa Giacomina i Lidköping. Det blev därför endast vid tillfälliga besök på Mariedal han var nära Jaquette. Det sägs också att gravrummet på Mariedal småningom förföll. Gustaf Piper avled 1857, varefter Jaquettes lik utan några särskilda ceremonier fördes till Ängsö. Där begravdes hon intill sin make i den Piperska familjegraven. 


Källor: Jaquette Du Rietz lasaretts- och fattigförsörjningsinrättning vid Lundsbrunn 1817-1917, Minnesskrift utarbetad av Sven Dahlgren, och filmen Min balsamerade mor.

 


Piperskas styrelse

 

  • Enligt Gustav Pipers testamente ska styrelsen bestå av: 

    Landshövdingen i Skaraborgs län, numera Västergötlands län, Anders Danielsson 
    Biskopen i Skara stift, Åke Bonnier 
    Kyrkoherden i Husaby Pastorat, numera Götene pastorat, Claes Björndahl 
    Lagmannen vid Skaraborgs Tingsrätt. Anna-Karin Lundberg 
    Samt två stycken från orten renommerade personer 
    Lennarth Åstrand och Claes-Göran Holm

 

  • Utöver stiftelsens styrelse finns det även en invald Syssloman som ansvarar för att bedriva den verksamhet som både det ursprungliga gåvobrevet och tillkommna donatorer förespråkar. Sedan 2018 är det Sofia Hermansson Strand som är tilldelad denna roll.